Glimtar från 1900-talet

Telefonisten


Else-Gerd Strandberg flyttade 1943 till Örnsköldsvik där hon blev telefonist i det nya post- och telehuset, som stod färdigt 1937. 1950 automatiserade man alla samtal till Sundsvall. 1970 fanns de sista telefonisterna i tjänst.

"Vi var tidvis närmare 100 telefonister här ... 25- 30 i samma vakt — minst! Det enklaste jobbet var att sitta på "nollan". Då kopplade man nollanropen dels till de närliggande växlarna runt stan, dels till lands- och riksavdelningen där man efter hand också fick tjänstgöra. Ringde man till Björna, Bredbyn, Husum osv var man landstelefonist. Sedan blev man rikstelefonist. Då fick man sitta på "riks" och ringa till Stockholm och annat fint". "Då fanns det växlar överallt. Ringde man till Lemesjö i Björna ... begärde man namnet. Var de inte hemma visste växlarna i allmänhet det. Det var ordning på den tiden!"

De sista tio åren var Else-Gerd vaktföreståndare. En mindre trevlig uppgift var då att kontrollera telefonisterna.

"Då satt man och kollade varenda ord telefonisterna sa. Hur många sekunder det tog innan hon svarade, om hon sa något ord bredvid...". "Det skulle aldrig tolereras nu".

Televerket

Stora telefonsalen på Televerket, Lasarettsgatan 7. I mitten står kontrollör Kjell Sjöberg. Foto: Karl-Otto Strandberg 1960-talet.

Damfrisörskan


Man vätte håret med olja. Elspolar, försedda med en filtklädd gummiplatta och en platta med kork och bakelit, hade man till hands. Håret rullades på spolarna.

Sedan stacks trådar med elström i spolarna så att håret började koka. Detta pågick några minuter. Sedan var permanenten färdig.

(Ur intervju med Elsa Bylin, damfrisörska).

Carms damfrisering

Charms damfrisering på Själevadsgatan. En apparat för permanent av märket "Epoco" i förgrunden. Foto: Werner Wångström 1939.

Badrum med rinnande vatten

Stadens äldre trähus rymde i allmänhet flera lägenheter — de största och finaste på nedre botten. I gårdshusen fanns vedbod, förråd och sophus.

Trångboddheten var stor och vid mitten av 1930-talet infördes en ny statlig bostadspolitik med fördelaktiga lån till bostäder med god hygienisk standard. Kooperativa bostadsföretag som HSB och Svenska Riksbyggen byggde flerfamiljshus med hyreslägenheter i funktionalismens ideal: sol, luft och ljus. Typiskt för dessa hyreshus var de utanpåliggande balkongerna utmed ena långsidan.

Bostadsbyggande av denna typ började i Örnsköldsvik i slutet av 1940-talet. Man fick rinnande varmt och kallt vatten, element, badkar och vattenklosett. Man slapp springa ut till gårdshusens torrklosetter.

Tekla Sjöberg badar dottern Karin

Tekla Sjöberg badar dottern Karin i familjens bostad på Lasarettsgatan. Foto: Axel Sjöberg 1926.

Tekniska apparater


1922 sände Telegrafverket Sveriges första radiosändningar. Uppfinningen spred sig snabbt. 1926 bildades Örnsköldsviks radioklubb. Efter 1936 övertog Telegrafverket sändningarna.

Det elektriska strykjärnet blev allmänt i hemmen på trettiotalet. Från början hade det ingen termostat. Strykjärnet blev allt varmare och det gällde att ha tidningspapper till hands för att pröva järnets hetta. Det såg man på papperets färg.

Dammsugaren blev ett uppskattat hjälpmedel i städningen. Den introducerades i Sverige 1913.

Elspisen kom på 1920-talet men man fortsatte länge använda den vedeldade gjutjärnsspisen, ibland i kombination med en elektrisk kokplatta. På 1940-talet blev elspisar och kylskåp mera vanliga.

Källmans Radio & Tv

Tvn fick sitt stora genombrott i Örnsköldsvik i början av 1960-talet. Källmans Radio & Tv, Fabriksgatan 23. Fr v. ägaren Uno Källman och försäljaren Olle Wiberg. Foto: Karl-Otto Strandberg 1961.

Örnsköldsviks
museum & konsthall

Läroverksgatan 1länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster
891 62 Örnsköldsviklänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster
Tfn 0660-886 00
Skicka e-post

Öppettider

Tisdag kl 11–16
Onsdag kl 11–16
Lördag kl 11–16

Sidan uppdaterades

2019-04-23

Sidansvarig: