Hamn och hamnkranar

"Örnsköldsvik har en naturlig, utmärkt hamn, som jämte inloppet når 11 m djup; kajlängden är 670 m vid 5,5-8 m djup; en stor oljehamn är under byggnad. I hamnen, som har en för norrländska förhållanden lång skeppningssäsong (ca 11 mån), ankommo och avgingo 1951 1116 fartyg om 642 674 nettoton, därav 469 om 256 066 nettoton i utrikes fart. Örnsköldsvik har regelbunden fartygstrafik med Stockholm och andra svenska hamnar."
(Svensk uppslagsbok, 1947-1955 års upplaga)

Allmänt om hamnens historia

För Örnsköldsvik har sjöfarten alltid varit viktig. Redan den 13 april 1858 utfärdades den första hamnordningen. Transporterna med fartyg ökade oavbrutet och först när järnvägslinjen Mellansel-Örnsköldsvik blev klar 1892, förändrades transportvägarna samtidigt som vägnätet började utvecklas. Den lilla hamnen växte och blev med tiden en av de viktigare längs norrlandskusten.

Passagerarbåtar i Örnsköldsviks hamn på 1920-talet.

Den 12 juli 1901 fastställdes Örnsköldsviks hamnområde till att omfatta "Lungångers- och Domsjöfjärdarna [kallas numera Örnsköldsviksfjärden] jämte Bonässund intill en linje från den mellan detta sund och Dekarsöfjärden utskjutande sydvästra udden av Överöns ägor i norr till råskillnaden mellan Domsjö och Norrvåge byar i söder".

Staden hade rätt att uppta hamnavgifter inom hela fjärdområdet med dess många lastageplatser och industrier, exempelvis de fem ångsågarna Framnäs, Järved, Hörneborg, Alne och Domsjö. Den ökande sjöfarten och den snabbt växande varutrafiken över stadens kajer gjorde att behovet ökade att utvidga hamnen. Frågan om hamnens ordnande i sin helhet blev vid sekelskiftet 1900 en av de största och angelägnaste uppgifterna för staden.

Åren 1907-1909 byggdes hela hamnanläggningen om med helt nya kajer och anläggandet av en hamnplan. På hösten 1909 var anläggningarna klara för invigning. Den totala kostnaden uppgick till omkring 365 000 kronor. Hamnkapaciteten hade fördubblats. Som hamnen då utformades förblev den i stort sett fram början av 1950-talet.

De centrala kajerna kallades från öster till väster stenkajen, tullkajen och strandkajen. Vid stenkajen lossades det huvudsakliga styckegodset. Där monterades 1931 en fast lyftkran med 15 tons lyftkapacitet och det byggdes olika varumagasin.

Ovanför tullkajen låg tullhuset (uppfört redan 1893-1894 då staden fick stapelstadsrätt, rivet 1966), varuhall och flera privatägda magasin. Där lossades i allmänhet salt- och kokslaster, gödningsämnen och cement. På andra sidan stenkajen låg fisk- och småbåtshamnarna, där tidigare fiskare sålde strömming direkt från båtarna. Dessa försvann succesivt vid de senare större ombyggnaderna av hamnen under 1950- och 60-talen.

Vid Framnäsudden, där tidigare Framnäs ångsåg legat, byggdes på 1920-talet AB Moälvens Träsliperi med tillhörande kajer. I södra kajområdet (Varvet) byggdes en rad rödmålade saltmagasin och SJ:s kolkaj.

1937 uppgick det lossade godset till ca 75 000 ton och det lastade godset till 39 000 ton. Av norrlandshamnarna var det endast Luleå, Gävle och Sundsvall som hade större trafik. Bland de lossade varorna dominerade olja och stenkol, spannmål, mjöl, asfalt, cement, lera, socker, sirap, tobak och specerier, metaller samt glas, porslin och kakel. Bland de utförda varorna dominerade trävaror och trämassa.

Hamnen kunde bebyggelsemässigt uppdelas i följande delar omkring 1945:

Örnsköldsviks hamn: Stadens kajer, Moälvens träsliperis kajer, SJ:s kaj samt småbåtshamnarna.
Svenska Shell: Bolagets cisternanläggning på Varvet med brygga och anordningar för lastning och lossning av tankfartyg.
Domsjö lastageplats: Kajerna vid Hörneborgs Treetex, Domsjö fabriker och Domsjö såg, samtliga ägda av Mo och Domsjö AB och använda nästan uteslutande för företagets behov.

Passagerartrafik etablerades tidigt efter norrlandskusten. De mindre passagerarbåtarna t.ex. "Örn", "Skärgården", "Express" och "Kusttrafik" var dagliga inslag i hamnen under en stor del av 1900-talet. Sveabolagets vita större båtar gick regelbundet till och från Stockholm och angjorde Örnsköldsvik. Även färjeförbindelse med Vasa i Finland har pågått till och från under 1900-talet och föranlett ombyggnader av hamnen.

Under åren 1935-1987 fanns Örnsköldsviks Busstation på hamnplan, i omedelbar närhet av hamnen och hamnkranarna. Stickspår från järnvägen hade anlagts längs kajerna och möjliggjorde därigenom lastning- och lossning direkt i eller från järnvägsvagnar.

Under efterkrigstiden och med inköpen av hamnkranarna blev kvantiteterna gods större och mera renodlade. De två Jerfeds-kranarna användes i stor utsträckning på 1970-talet och framåt för lossning av björkmassaved från Sovjetunionen för MoDo:s behov.

Vy från Stadshotellet på 1950-talet. Bensinstationen Caltex närmast, busstation och hamnen med hamnkranar längre bort. Isbrytaren Thule ligger på redden.

Jerfveds mekaniska verkstad

Jerfeds Mekaniska Verkstads Aktiebolag startades redan 1878. Tillverkning av först handelsgjutgods och senare t.ex. lantbruks-, kvarn-, och sågverksmaskiner skedde. 1903 köpte man in Bonässunds slip där man bl.a. byggde om ångfartyg. Slipen var på sin tid Norrlands största. Senare byggs även motorbåtar där. 1946 förvärvade MoDo företaget och namnet ändrades sedermera till MoDo Mekan.

Johnson-linjens "Svecia" vid kaj 1957. Foto: Karl-Otto Strandberg.

Hamnkran 1 1952 (västra)

"För att underlätta lossnings- och lastningsarbetet vid hamnen har behovet av mekaniska hjälpmedel länge gjort sig gällande, och när den beslutade ombyggnaden av stenkajen genomförts finns möjlighet för uppställning av lyftkranar. Den långa leveranstiden (2-4 år) gör att upphandlingen redan nu bör verkställas"

(Örnsköldsviks Hamnstyrelses protokoll 1949-05-31)

Hamnstyrelsens viktigare beslut i upphandlingen av en 5 tons vipparmskran:

1949-01-25 Civilingenjör Nils Johnson, Stockholm, fick i uppdrag att utreda kranfrågan. Avgav sitt yttrande 28/5.
1949-05-31 Hamnstyrelsen beslutade upphandla en kran.
1949-06-08 Erhölls stadsfullmäktiges godkännande och förslagsanslag på 475 000 kronor.
1949-06-09 Framställning till Gävle hamnstyrelse om samarbete vid kranupphandling.
1949-07-01 Beställdes el-utrustningen hos ASEA.
1949-07-13 SJ godkände föreslagen spårvidd.
1949-09-14 Beställdes vipparmskranen, mekaniska delen, hos Jerfeds Mekaniska Verkstads AB, Örnsköldsvik.
1949-09-23 Anställdes maskiningenjör P. Liljequist till kontrollant för kranen.
1949-11-07 Godkändes Mo och Domsjö AB såsom borgen för kranleveransen.
1950-11-02 Beslöts upphandla en 2,9 m3 gripskopa kostnadsberäknad till 14 850 kr.
1951-05-22 Meddelades att Drätselkammaren under dagen överlämnat 475 000 kronor för lyftkranen. Lånet skulle amorteras på 20 år.

Hamnkranar.

Örnsköldsviks nya hamnkran klar att tas i bruk

"Idag provkörs och avsynas den nya stora lyftkranen vid Örnsköldsviks hamn. Det är en imponerande sak, som sätter sin prägel på hamnområdet, och meningen är ju också att kranen skall utöka last- och lossningskapaciteten väsentligt. Lyftkranen som går på räls är tillverkad och monterad av Jerfeds Mekaniska och kostar ca 600 000 kronor.

Någon gång i sommar ska bägge kranarna (även den mindre äldre som rustats upp) vara i verksamhet. Fabrikens montörer började den 10 oktober i fjol med monteringen av den nya kranen, som kom upp med rekordfart. Det gick på sju veckor, vilket är rekord för Jerfeds Mekaniskas duktiga montörer.

Sedan blev det ett uppehåll under vintern och på senare tid har huvudsakligen elinstallationer och justeringar gjorts. Jerfeds Mekaniska har ganska länge haft känning av den tyska konkurrensen som är mycket hård".

(Örnsköldsviks Allehanda 1953-03-24)

Tekniska specifikationer

Max belastning: 5 ton på gripskopa, 6 ton med krok
Maximal svängradie: 6 meter i minuten
Åkhastighet på spåret: 30 meter i minuten
Portalens spårvidd: 10,24 meter
Totalvikt: ca 150 ton

Hamnkran 2, 1963 (östra)

Anbudsgivare på ny kran enligt hamnstyrelsens protokoll 1962-01-25

Företag                               Anbud (kr)
Aarhus Mek. Verkstad            724 000
Hensen                                1 097 044
Jerfed                                     715 500
Kampnagel                             864 000
Kone                                      755 484
Krupp-Ardelt    991 688
Pohlig                                  1 125 247
Peine                                   867 000

"Hamnstyrelsen beslöt uppdraga åt hamnkaptenen att tillsammans med ing. Nilseng i Gävle granska anbuden samt inkomma med förslag över vilka kranar, som bäst skulle lämpa sig för hamnen".

Hamnkran tillverkad av Jerfeds Mekaniska Verkstad

I Örnsköldsviks Allehanda den 19 april 1963 framgår att monteringsarbetet har påbörjats, kranen skulle bli en kopia av den andra och beräknades vara färdigmonterad den 30 augusti. De tekniska specifikationerna angavs vara: Största lyftförmåga 6 ton, största svängradien 21 meter, total lyfthöjd 32 meter och totalvikt 122 ton.

"Den nya hamnkranen gjorde igår sitt första kommersiella lyft. Det gällde lossning av några balkar ur en järnvägsvagn. Kranen är av samma typ som den gamla, men har helt annan elektrisk utrustning. I manöverrummet skiljer de sig åt avsevärt. Andra nyheter från hamnen: Ca 8000 kvadratmeter av området har asfalterats, dessutom har ett tredje stickspår tillkommit. Allt i syfte att göra hamnen modern och konkurrenskraftig."

(Örnsköldsviks Allehanda 1963-09-25)

Del 1: Nolaskogsbygden i gamla tider

Del 2: Handel innan Örnsköldsvik fanns till

Del 3: Varför anlades Örnsköldsvik på just den här platsen?

Del 4: Köpingen Örnsköldsvik

Del 5: Köpings- och stadsplaner

Del 6: En handelsstad växer fram

Del 7: Handel och hantverk

Del 8: Från hantverk till industri

Del 9: Hamn och hamnkranar

Del 10: Ung för 100 år sedan

Del 11: Folket i "röbönninga"