Coronaviruset och covid-19: Folkhälsomyndigheten och Region Västernorrland har skärpt de allmänna råden i länet för att bryta den ökade smittspridningen Läs mer om covid-19 och coronaviruset och hur Örnsköldsviks kommun hanterar coronapandemin.

Stäng

Köpings- och stadsplaner

Köpingsplaner 1842 och 1885

Köpingsplaner 1842 (bilden över) och 1885 (bilden under)

Runt sågverken utanför staden växte sågverkssamhällen oplanerat upp som svampar ur jorden. Inom köpingen krävdes däremot en ordnad form av bebyggelse.

Utformningen av 1885 års plan för köpingen rättade sig efter ett linjerakt rutnätsmönster enligt 1876 års byggnadsstadga för hela riket. Denna bestämmelse infördes av justitierådet Albert Lindhagen, som studerat stadsplaner i Tyskland, Ryssland och Finland. Förebilden på kontinenten var George Haussmanns reguljära system som användes i Paris innerstad vid mitten av 1800-talet för att förbättra folkhälsan och öka säkerheten vid eventuella utrymningar.

En reaktion uppstod på 1880-talet mot de linjeräta planerna. Österrikaren Camillo Sitte ville i stället återuppväcka känslan för de små gaturummen som fanns under medeltiden. Arkitekten P.O. Hallman introducerade vid sekelskiftet "Sitteskolan" i Sverige, som innebar planering efter naturens förutsättningar. 1910 ritade Hallman en ny stadsplan för Örnsköldsvik.

1842

Ovan till höger 1842 års plan. Lantmätaren Per Näslund i Sidensjö ritade en enkel rutnätsplan med ett torg. På planen ser vi Storgatan och den smala Nygatan.  Den kallades till en början Repslagargatan eller bakgatan.

1885

Till höger 1885 års plan. Den växande befolkningen behövde alltmer utrymme. Stadsingenjören i Sundsvall, Emil Rydbeck, gjorde en ny köpingsplan i tidens anda med breda trädkantade esplanader och parker. Detta gjordes inte enbart för skönhetsvärdet utan var en del av brandskyddet. Elden kunde komma lös i trähusen och ödelägga hela kvarter.

1910

Bilden nedan 1910 års stadsplan för Örnsköldsvik.

1910 års stadsplan

Sidan uppdaterades

2019-05-15

Sidansvarig: