Familjen tog genvägen till ett enklare liv

När Per och Elinor väl bestämde sig gick det fort. Ett år senare har de flyttat från Ingarö till Örnsköldsvik, börjat renovera sitt drömhus – och utökat familjen med både katt och minstingen Frances, familjens första infödda Öviksbo sedan 1988.

Det vita, putsade huset mitt i byn är ett hus med historia. Här fanns postkontor fram till mitten av 1900-talet. Elinor Esberg, som är uppväxt i Moliden någon mil längre inåt landet, mindes huset väl när det dök upp på Hemnet.

– Jag brukade åka förbi här med skolbussen, och har alltid tänk att det här huset är så fint. Så jag kände att ”det måste vi ha”, berättar hon en tidig höstdag när dimman just lättat i Moälvens dalgång utanför de stora fönstren.

Så började det, och sedan rullade det på. Elinor fick snabbt jobb som marknadskoordinator på Hägglunds i Mellansel, en av Örnsköldsviks större industrier, och Per Sjöberg kunde flytta med sig jobbet som filmproducent i eget företag.

Per kommer ursprungligen från Åland, men flyttade till Sverige efter gymnasiet. Paret träffades som studenter på universitet i Norrköping 2009, där båda läste utbildningar inom media och kommunikation. Efter att ha hoppat på ett andrahandskontrakt i Stockholm följde tio år i både andra, tredje och så småningom första hand – slutligen i en villa på Ingarö, 30 minuter från Stockholm city. 2018 föddes första barnet Leonard, och lillebror Alexander kom 2020.

– Vi hamnade rätt långt från stan, och även om vi känner många där nere så utnyttjade vi aldrig möjligheten att hänga i stan med kompisar, säger Elinor.

– Vi har båda syskon i Stockholm, men avstånden gjorde det svårt att få hjälp med hämtning eller annat om det körde ihop sig någon gång, tillägger Per.

När en av Elinors bästa barndomsvänner valde att flytta hem väcktes tankarna på att följa efter. Att kompisen hade eget företag och ändå tog steget blev en viktig inspiration för Per, som också är egenföretagare.

– Jag ville inte överge min karriär, utan fortsätta jobba både lokalt i Höga Kusten och i hela Sverige och världen. Örnsköldsvik har både flygplats och många tåg som går, så att ta mig runt har inte varit några problem.

Väl på plats i Västerhus kände sig Per och Elinor väl mottagna av både nya grannar och gamla bekantskaper.

– Grannarna mitt över gatan kom hit med bubbel och gratulerade, och många i byn har sagt att vi ska höra av oss om vi behöver någon hjälp.

I Stockholm tog det ofta minst en timme att åka någonstans för att träffa kompisar. Nu upplever de att de har närmare till sociala kontakter. Det är lättare att bara svänga förbi eller ta emot ett snabbt besök, utan att behöva planera i förväg. Man pratar med varandra i grannskapet på ett annat sätt när man ses på förskolan eller i pulkabacken.

– Och friluftslivet ligger närmare till hands. Man passar på att gå ut i naturen runt knuten och skidar, plockar bär eller gör något annat beroende på säsong, säger Per.

Som för många andra var ”när barnen börjar skolan” en deadline för att bestämma var familjen skulle slå sig ner. Nu har Leonard just börjat förskoleklass och Alexander har fått plats på föräldrakooperativet på andra sidan bygatan i Västerhus. Lillasyster Frances föddes ett knappt år efter flytten.

En ny generation Örnsköldsviksbor är på gång att växa upp.

– Vi trivs väldigt bra. Det är inte samma stad som jag lämnade. Det finns fler restauranger och fler attraktiva arbetsplatser – det har verkligen hänt mycket på 15 år, avslutar Elinor.

Text: Albin Grahn
Foto: Peder Sundström