Artikel

Familjen Guerra-Bottini, som består av Daniele, Nicola, Clara och Roberta.

Från Vicenza till Torsböle

De flyttade från Vicenza i Italien ända till Sverige och Örnsköldsvik. De ville testa på någonting nytt, för barnens skull och för att få mera tid tillsammans. Efter fyra år har de nu sålt sitt hus i Italien och är mitt i en flytt till Torsböle.

- Möt familjen Roberta Guerra och Daniele Bottini som stortrivs med tillvaron.

%%#6a762a%%accent-1%%

Roberta Guerra och Daniele Bottini semestrade ofta i norra Europa och hade besökt samtliga länder i Skandinavien och Baltikum. De var tidigt överens om att flytta från hemmet utanför Vicenza i norra Italien och testa på att leva i något annat land. Sverige ett av alternativen och efter långt övervägande, där hela processen tog över två år, skedde så flytten till Örnsköldsvik 2017.

– Vi flyttade inte på grund av ekonomiska aspekter. Vi hade det bra i Italien, båda hade jobb och vi ägde ett hus som inte var belånat. Det var i stället känslan av att vilja uppleva mer i våra liv och se någonting annat som gjorde att vi till sist bestämde oss, berättar Daniele Bottini där hans erbjudande om anställning på Clavister i Örnsköldsvik vägde tungt i valet av land och stad:

– Det går inte att flytta utan att ha den ekonomiska situationen säkrad. Men det var inte ett lätt val, inte minst för att vi har familjen att tänka på. Givetvis fanns farhågor över att vi och barnen inte skulle kunna anpassa oss till en ny miljö på ett bra sätt, men det var aldrig nära att vi hamnade i någon form av kris.

Roberta Guerra har efter flytten till Sverige och Örnsköldsvik utbildat sig. Först på SFI och sedan fortbildningskurser i svenska, för att nu behärska språket i nya hemlandet. Hon har vikarierat inom olika jobb på kommunen och har en bakgrund inom jobb i kök.

– Vi resonerade länge men kom fram till att det även skulle vara väldigt bra för barnen att testa på någonting annat under sin uppväxt. Inte bara att lära sig ett annat språk utan även mixen av kulturer. I Italien hade jag inte mycket tid över till barnen då vi båda jobbade heltid. Jag har därför sett till att prioritera min familj nu och vill finnas som stöd för dem i både skolan och på deras fritid, berättar Roberta.

Båda barnen är födda i Italien och var fem och sju år gamla när flyttlasset gick. Nu är fritiden fullbokad där Nicola spelar ishockey och fotboll medan Clara ägnar sig åt konståkning och gymnastik. Just barnens aktiviteter har även varit en av vägarna in till det sociala livet för hela familjen. Träningarna har blivit en naturlig mötesplats.

– Att nordbor skulle vara mer reserverade är till viss del sant, men det behöver inte vara en negativ sak. Italienare är oftast mer öppna direkt från start, men har sedan inte respekt för andras privatliv på samma sätt som finns här, reflekterar Daniele och fortsätter:

– Vi tycker om balansen med att personer respekterar varandra, men när man väl är vänner eller ber om hjälp är alla här oerhört hjälpsamma och trevliga. En av de bästa sakerna med att bo i Örnsköldsvik är annars att vi har fem minuter från hemmet till naturen där vi kan släppa allt kring vardagen och bara umgås med varandra. Örnsköldsvik är en bra plats för livet med familj, där staden är liten men ändå har allt vi kan önska oss kring service, skolor och kommunikationer.

Familjen vet inte om de kommer att stanna för alltid i sitt nya land, men efter fyra år tog de ett stort beslut när de sålde huset i Italien för att kunna köpa ett eget hus och flytta från centrum.

– Det var inte ett lätt beslut att sälja huset. Det var vårt första hus som vi även renoverat och spenderat mycket tid i. Men det är bara materiella saker och minnena kommer vi alltid att ha med oss. Vi ville hitta en plats en bit utanför Örnsköldsvik och har hela tiden sökt efter ett hus att äga. Nu känns det verkligen rätt i Torsböle och vi ser fram emot flytten men vet att det kommer bli än mer att skjutsa och hämta barnen. Ingen av dem vill byta skola eller göra förändringar kring fritiden, berättar Roberta och avslutar med ett skratt när frågan kommer på tal vad de saknar:

– Vi är väldigt lyckliga här och det enda vi egentligen saknar är våra familjer som har långt att resa hit, vissa platser i Italien, och självklart den italienska maten.

 

Text: Frank Eriksson
Foto: Ludwig Grundström