Utsikt över Lungviksparken och områdena för de framtida Vegakvarteren.
Historien om stadsdelsområdet
Denna presentationen skapades våren 2024 av Ewelina Häggquist, Örnsköldsviks museum & konsthall.
Örnsköldsvik fick stadsprivilegier 1894. Men redan långt tidigare var platsen ett handelscentrum för norra Ångermanland och södra Lappland. Från 1863 fram till stadens bildande var Örnsköldsvik en så kallad köpingskommun. Mellan åren 1863 och 1894 växte invånarantalet från drygt 300 till över 2 000. Det var uppsvinget i skogsindustrin och sjöfarten som fick orten att utvecklas i snabb takt.
Centralorten och staden Örnsköldsvik har främst fungerat som handels- och servicecentrum i ett betydande industridistrikt där MoDo och Hägglunds har dominerat.
%%#6a762a%%accent-1%%
När Rådhusgatan blev Läroverksgatan
Ny stadsplan
1885 antogs en ny stadsplan för köpingen Örnsköldsvik, ritad av Sundsvalls stadsingenjör Emil Rydbeck. Rydbeck ritade bland annat in ett parkstråk som än idag är en del av Örnsköldsviks stadsbild. Parken löper från Stora torget till museet.
Rydbeck lämnade två tomma tomter på torget. Hans tanke var att Örnsköldsviks rådhus skulle uppföras där – ett förslag som många stod bakom.
Stadens första rådhus
Stadens första rådhus hamnade emellertid på Storgatan 20, i den så kallade Lindqvistska fastigheten, en trappa upp.
Under den tid invånarantalet var lägre än 3 000 fanns inte behov av ett stadsfullmäktige som skulle husera i rådhuset, men givetvis var visionen att staden skulle bli större. Drömmen om att uppföra ett nytt rådhus var under många år ett återkommande diskussionsämne bland stadens ledande personer. Men detta till trots verkar det ändå ha varit svårt att bestämma var ett rådhus skulle anläggas. Uppenbarligen fanns det personer som inte delade Rydbecks vision om tilltänkt placering.
Rådhuset flytt
Tolv år efter att Emil Rydbecks stadsplan antagits beslutades 1907 att rådhuset skulle uppföras ovanför Nytorget, som gett namn åt Nytorgsgatan. Man avstod alltså helt från Rydbecks förslag på Stora torget. Orsak? Man var helt enkelt rädd för att rådhuset skulle bilda en brygga från den ena sidan parken till den andra, vid en eventuell brand. Det fanns många avskräckande exempel på stadsbränder i närområdet, bland annat Umeå och Sundsvall. Där ödelade bränderna stora delar av städerna och det stod högt på prioriteringsordningen att skydda sig från brand.
Rådhuset stod till slut färdigt 1909 och i samband med 1910-års stadsplan, ritat av arkitekt P O Hallman, förändrades även delar av Rydbecks tidigare plan om stadens utformning. Placeringen av rådhuset medförde att Rådhusgatan behövde ett nytt, mer passande namn nu när gatan inte skulle vara en del av ett rådhus.
Det var så Rådhusgatan fick sitt nya och nuvarande namn; Läroverksgatan.
Rådhusets slutliga placering.
Vegaskolan - Annexet
Trots att nya centralskolan, Örnsköldsskolan, stod färdig 1945 uppstod brist på lämpliga skollokaler efter andra världskrigets slut. Elevantalet hade ökat drastiskt, och det var man inte beredd på. För att lösa behovet byggdes folkskolan Annexet, eller Vegaskolan som den kom att kallas. Den uppfördes vid slutet av dåvarande Vegagatan.
Upptagningsområdet för den nya provisoriska skolan var stadens nedre del och Lungvik.
Även om skolan var tillfällig, så var den i det närmaste fullt utrustad med bland annat slöjdsal i källaren. Dock fanns det inget skolkök eller matsal. Därför fick Vegaskolans elever promenera över till Örnsköldsviks tekniska skola, ÖTS, som idag är Örnsköldsviks museum och konsthall. Men inte heller där fanns det kök, så skolmaten lagades på Centralskolan och fraktades till ÖTS på dragkärra ända in på 1960-talet.
Elevtrycket på Vegaskolan minskade när Stenhamraskolan öppnades på Valhallaområdet och ytterligare lite mer när Sörlidenskolan stod klar.
Bröderna Ekberg tar över
1976 upphörde Vegaskolan. I samband med stängningen tog bröderna Oskar och Leonard Ekberg över fastigheten och iordningsställde huset till kontor för brödernas företag, Bröderna Ekbergs. Idag är skolbyggnaden kontor för industriföretaget OSTP.
Vegaskolan.
Lungviksparken - En ställplats för familjen Taikon
Bessik Taikon, den sittande mannen på övre bilden, tillhörde den generation romer som brukar beskrivas som den första generationen “svenska” romer, det vill säga kelderash.
Familjen Taikon brukade resa längs Norrlandskusten under somrarna på samma sätt som många andra kelderashfamiljer, och i Örnsköldsvik slog de alltid läger i det område vi idag kallar Lungviksparken.
Foto: Thure Schelin oktober 1951.
Bessik Taikon, född 1874 i Frankrike, flyttade troligen till Sverige under 1880- eller 1890-talet. Taikon var en högt aktad person inom den svenskromska gemenskapen. Foto: Thure Schelin, oktober 1951.
Bröderna Ekbergs - grunden till OSTP
Ekbergs verkstäder, numera OSTP, grundades 1919 av Oskar Ekberg. Med knappa resurser, enormt engagemang och hårt slit lyckades Ekberg etablera en industriverksamhet som sysselsatte 10-12 man. Sönerna Oskar och Leonard tog senare över faderns företag.
I företagets tidiga skede tillverkades fotogenkannor, karamell- och surströmmingsburkar, mjölkkannor och hinkar i bleckplåt.
När Oskars Ekbergs söner tog över företaget var visionen tydlig; bröderna ville göra de bästa produkterna. Succesivt skedde förändringar och engagemanget gav avkastning, och snart sysselsattes 225 man. Förändringarna bestod i att utveckla marknadsföringen och med tiden också export. Fokus flyttades senare till produkter av rostfritt stål. Man började med rörböjar för att under 1960-talet starta upp serietillverkning av rostfria rördelar i allt större omfattning.
Bröderna Ekbergs.