Hantering av döda djur

Rätt hantering av döda djur och slaktavfall är viktigt för att undvika smittspridning,
förorening av vatten och mark samt negativ påverkan människors hälsa.

Slaktavfall från jakt och dött vilt

Dött vilt och slaktavfall från exempelvis älg eller rådjur kan lämnas i skogen. Det är dock viktigt att tänka på att inte lämna slaktrester nära bebyggelse för att inte locka vilda djur.

Lantbruksdjur och produktionsdjur

Lantbruksdjur och produktionsdjur som exempelvis kor, getter, får, grisar och höns ska skickas till en godkänd anläggning för destruktion (förbränning). Transport av de döda djuren kan ske med till exempel Svensk Lantbrukstjänst.

Döda produktionsdjur ska förvaras på ett sätt som minimerar smittrisker och miljöpåverkan innan de transporteras till destruktion.

Här är några riktlinjer:

• Skyddad förvaring: kadaver ska förvaras på en plats där vilda djur och fåglar inte kan komma åt dem.
• Skydd mot läckage: förvaringsplatsen ska vara tät så att inga vätskor kan rinna ut och förorena mark eller vatten.
• Temperaturkontroll: för att minska risken för nedbrytning och lukt kan kylförvaring vara ett alternativ.
• Snabb bortforsling: kadaver bör transporteras så snart som möjligt till en godkänd mottagare för destruktion.

Mer information om hantering av kadaver av olika djurslag hittar du på Jordbruksverkets webbplats. Länk till annan webbplats.

Avliden häst

Avlidna hästar ska normalt skickas till en godkänd anläggning för förbränning. I vissa fall är det också tillåtet att gräva ned en död häst. Nedgrävning av död häst kräver en anmälan till miljö- och hälsoenheten på kommunen. Nedgrävningsplatsen måste vara lämplig och ha ett tillräckligt avstånd till vattentäkter och vattendrag.

Det här behöver du tänka på när du väljer plats för nedgrävning:

• Nedgrävning får inte ske inom vattenskyddsområde.
• Avståndet från nedgrävningsplats till närmaste vattentäkt och bostad bör vara så stort som möjligt.
• Nedgrävningsplatsen bör vara en torr och solig plats med genomsläpplig jordart (sand, grus eller morän). En svacka eller sänka är inte en lämplig plats.
• Vid nedgrävningen bör djurkroppen täckas med minst 1,5 meter jord, samt gärna med större stenar så att vilda djur hindras från att gräva upp den.
• Djurkroppen ska inte läggas direkt på berggrund. Helst bör en meter lösa jordlager finnas mellan djurkroppen och berggrunden.
• Avstånd från botten av graven till högsta grundvattenyta under året bör vara minst en meter.
• Avstånd till vattendrag, sjöar, eller kända dräneringsledningar bör vara minst 30 meter.
• Om det döda djuret måste förvaras innan nedgrävning så ska det göras så att det inte är åtkomligt för vilda djur eller på annat sätt kan utgöra en smittrisk.

Mer information om nedgrävning av död häst hittar du på Jordbruksverkets webbplats. Länk till annan webbplats.

Sällskapsdjur och smådjur

Det är tillåtet att själv gräva ner döda sällskapsdjur. Till sällskapsdjur räknas även minigris och dvärgget. Kom ihåg att fråga markägaren om lov om du inte själv äger marken. Nedgrävningen ska ske på ett sådant sätt att det inte orsakar besvär för omgivningen. Det innebär bland annat att djuret ska grävas ner tillräckligt djupt för att andra djur inte ska kunna gräva upp graven. Du måste även säkerställa att det är ett tillräckligt avstånd till granntomter samt närliggande vattentäkter, vattendrag och andra känsliga objekt.

Kremering

Både sällskapsdjur och hästar kan kremeras om djurägaren väljer det. Ta kontakt med veterinär som kan hänvisa till godkänd anläggning.