Sågfallet i Utterån. Foto Thomas Birkö.
Sågfallets uppkomst
Under flottningsepoken anlades ett flertal spardammar och ledbommar i Utterån uppströms Gottne. Våren 1868 bildades en ovanligt kraftig vårflod som fyllde spardammarna till brädden. För att rädda dammarna gavs order om att de skulle öppnas helt. Detta bidrog till att en timmerbröt bildades ovanför den dåvarande Gottneforsen och Utterån dämdes upp. Vattenståndet ökade dramatiskt och ån började skära i strandbrinken. Till slut bröt Utterån en ny fåra och det 13 meter höga Sågfallet bildades öster om den gamla sträckningen. Enligt hörsägen transporterades jordmassor i så stor omfattning att Alnöholmarna i Happstafjärden 17 km längre ner i älven bildades. Gottneforsen torrlades då vattnet sökte sig en ny väg. Längs Gottneforsen fanns en såg och fem kvarnar som blev obrukbara efter katastroftappningen. En stämningsansökan mot ledningen för flottningsföretaget lämnades in men historiska källor för utfallet saknas.Före katastrofen kunde lax och havsöring passera Gottneforsen. Den gamla sträckningen var längre och flackare än dagens, 3,5 km (från brytpunkten ned till Moälven) mot dagens 2,7 km. I och med Sågfallets uppkomst hindrades lax och havsöring att vandra upp till lekområden i Utterån. Ett nytt definitivt vandringshinder hade bildats.

Utteråns nuvarande sträckning (blå) och sträckning före 1868 (streckad).