Tisdag 11-20
Onsdag-lördag 11-16
Adress
Läroverksgatan 1
891 33 Örnsköldsvik
Tfn: 0660-886 00
Fax: 0660-886 40
museum@ornskoldsvik.se
Del 9 Hamn och hamnkranar
ALLMÄNT OM HAMNENS HISTORIA
För Örnsköldsvik har sjöfarten alltid varit viktig. Redan den 13 april 1858 utfärdades den första hamnordningen. Transporterna med fartyg ökade oavbrutet och först när järnvägslinjen Mellansel-Örnsköldsvik blev klar 1892, förändrades transportvägarna samtidigt som vägnätet började utvecklas. Den lilla hamnen växte och blev med tiden en av de viktigare längs norrlandskusten.
Den 12 juli 1901 fastställdes Örnsköldsviks hamnområde till att omfatta "Lungångers- och Domsjöfjärdarna [kallas numera Örnsköldsviksfjärden] jämte Bonässund intill en linje från den mellan detta sund och Dekarsöfjärden utskjutande sydvästra udden av Överöns ägor i norr till råskillnaden mellan Domsjö och Norrvåge byar i söder".
Staden hade rätt att uppta hamnavgifter inom hela fjärdområdet med dess många lastageplatser och industrier, exempelvis de fem ångsågarna Framnäs, Järved, Hörneborg, Alne och Domsjö. Den ökande sjöfarten och den snabbt växande varutrafiken över stadens kajer gjorde att behovet ökade att utvidga hamnen. Frågan om hamnens ordnande i sin helhet blev vid sekelskiftet 1900 en av de största och angelägnaste uppgifterna för staden.
Åren 1907-1909 byggdes hela hamnanläggningen om med helt nya kajer och anläggandet av en hamnplan. På hösten 1909 var anläggningarna klara för invigning. Den totala kostnaden uppgick till omkring 365 000 kronor. Hamnkapaciteten hade fördubblats. Som hamnen då utformades förblev den i stort sett fram början av 1950-talet. De centrala kajerna kallades från öster till väster stenkajen, tullkajen och strandkajen. Vid stenkajen lossades det huvudsakliga styckegodset. Där monterades 1931 en fast lyftkran med 15 tons lyftkapacitet och det byggdes olika varumagasin.
Passagerarbåtar i Örnsköldsviks hamn på 1920-talet. Klicka på bilden för större storlek.
Vid Framnäsudden, där tidigare Framnäs ångsåg legat, byggdes på 1920-talet AB Moälvens Träsliperi med tillhörande kajer. I södra kajområdet (Varvet) byggdes en rad rödmålade saltmagasin och SJ:s kolkaj.
1937 uppgick det lossade godset till ca 75 000 ton och det lastade godset till 39 000 ton. Av norrlandshamnarna var det endast Luleå, Gävle och Sundsvall som hade större trafik. Bland de lossade varorna dominerade olja och stenkol, spannmål, mjöl, asfalt, cement, lera, socker, sirap, tobak och specerier, metaller samt glas, porslin och kakel. Bland de utförda varorna dominerade trävaror och trämassa.
Örnsköldsviks hamn: Stadens kajer, Moälvens träsliperis kajer, SJ:s kaj samt småbåtshamnarna.
Svenska Shell: Bolagets cisternanläggning på Varvet med brygga och anordningar för lastning och lossning av tankfartyg.
Domsjö lastageplats: Kajerna vid Hörneborgs Treetex, Domsjö fabriker och Domsjö såg, samtliga ägda av Mo och Domsjö AB och använda nästan uteslutande för företagets behov.
Under åren 1935-1987 fanns Örnsköldsviks Busstation på hamnplan, i omedelbar närhet av hamnen och hamnkranarna. Stickspår från järnvägen hade anlagts längs kajerna och möjliggjorde därigenom lastning- och lossning direkt i eller från järnvägsvagnar.
Under efterkrigstiden och med inköpen av hamnkranarna blev kvantiteterna gods större och mera renodlade. De två Jerfeds-kranarna användes i stor utsträckning på 1970-talet och framåt för lossning av björkmassaved från Sovjetunionen för MoDo:s behov.
Vy från Stadshotellet på 1950-talet. Bensinstationen Caltex närmast, busstation och hamnen med hamnkranar längre bort. Isbrytaren Thule ligger på redden. Klicka på bilden för större storlek.