Lyssna
Mina bokmärken
- Startsida
- | ...
- | Spår från 10000 år
- | Fornfynd
- | Yngre stenåldern
Arbetsredskap av bergart
Trindyxa 5000 - 3000 f Kr
Tunnackig stenyxa 4100 - 2300 f Kr
Trindyxa 5000 - 3000 f Kr
Trindyxan är en bultad eller prickhuggen stenyxa med runt eller ovalt tvärsnitt och slipad egg. Nacken är något tillspetsad. Föremålstypen är ganska allmän i Sydskandinavien upp till och med Mälardalen, Dalarna och Gästrikland. Norr om den gränsen finns de också längs norrlandskusten upp till norra Ångermanland. De flesta inom vårt län är hittade på nivåer över 75 möh och antas här tillhöra tiden 4000 f Kr - 3000 f Kr.
Trindyxan är en bultad eller prickhuggen stenyxa med runt eller ovalt tvärsnitt och slipad egg. Nacken är något tillspetsad. Föremålstypen är ganska allmän i Sydskandinavien upp till och med Mälardalen, Dalarna och Gästrikland. Norr om den gränsen finns de också längs norrlandskusten upp till norra Ångermanland. De flesta inom vårt län är hittade på nivåer över 75 möh och antas här tillhöra tiden 4000 f Kr - 3000 f Kr.
Tunnackig stenyxa 4100 - 2300 f Kr
Den tunnackiga stenyxan har stora likheter med den tunnackiga flintyxan. Den är ofta väl slipad på alla sidor och, som namnet visar, med en svagt avsmalnande tjocklek mot nacken. I Örnsköldsviks kommun har man hittat 1 tunnackig stenyxa i Nätra.
Den tunnackiga stenyxan har stora likheter med den tunnackiga flintyxan. Den är ofta väl slipad på alla sidor och, som namnet visar, med en svagt avsmalnande tjocklek mot nacken. I Örnsköldsviks kommun har man hittat 1 tunnackig stenyxa i Nätra.
Håleggad stenyxa 4100 -2300 f Kr
Tväreggad stenyxa 3300
Håleggad stenyxa 4100 -2300 f Kr
De håleggade yxorna saknar skafthål och är ofta väl slipade med tydlig hålegg. Håleggen tyder på att yxorna användes för särskilda träarbeten som att holka ur trästockar till kärl, båtar o dy. Materialet är ofta en finkornig gråsvart skiffrig bergart. Grön bergart förekommer också. Inom den här föremålsgruppen kan det finnas norrländska varianter men det är ännu inte utforskat.
De håleggade yxorna saknar skafthål och är ofta väl slipade med tydlig hålegg. Håleggen tyder på att yxorna användes för särskilda träarbeten som att holka ur trästockar till kärl, båtar o dy. Materialet är ofta en finkornig gråsvart skiffrig bergart. Grön bergart förekommer också. Inom den här föremålsgruppen kan det finnas norrländska varianter men det är ännu inte utforskat.
Tväreggad stenyxa 3300 f kr -
De tväreggade stenyxorna saknar skafthål och är en föremålstyp som finns både i Sydskandinavien och i Norrland
De tväreggade stenyxorna saknar skafthål och är en föremålstyp som finns både i Sydskandinavien och i Norrland
Tjocknackig stenyxa 2800-2300 f Kr
Kilformade redskap 2300 - 500 f Kr
Tjocknackig stenyxa 2800-2300 f Kr
Den tjocknackiga stenyxan är inte avsmalnande mot nacken varken på bredden eller tjockleken. De är väl slipade på alla sidor. I Örnsköldsviks kommun har man hittat 2 tjocknackiga stenyxor, den ena i Arnäs sn och den andra i Sidensjö sn.
Den tjocknackiga stenyxan är inte avsmalnande mot nacken varken på bredden eller tjockleken. De är väl slipade på alla sidor. I Örnsköldsviks kommun har man hittat 2 tjocknackiga stenyxor, den ena i Arnäs sn och den andra i Sidensjö sn.
Kilformade redskap 2300 - 500 f Kr
De här föremålen har tväregg, saknar skafthål och är av mindre storlek. Kanske har de använts som små yxor vid finare träarbete.
De här föremålen har tväregg, saknar skafthål och är av mindre storlek. Kanske har de använts som små yxor vid finare träarbete.
tväryxa med tresidig genomskärning
Nordbottniskt redskap 5000-1700 f Kr
Tväryxa av sten med trekantig genomskärning 2300-500 f Kr
De här tväryxorna är 8-15 cm långa, slagna och slipade men med synliga slagfält. Den ena är tillverkad av hälleflinta men typen är norrländsk. Genomskärningen kan vara välvd eller rakt tresidig. Endast tre är kända inom vår kommun.
De här tväryxorna är 8-15 cm långa, slagna och slipade men med synliga slagfält. Den ena är tillverkad av hälleflinta men typen är norrländsk. Genomskärningen kan vara välvd eller rakt tresidig. Endast tre är kända inom vår kommun.
Nordbottniskt redskap 5000-1700 f Kr
Kallas även Rovaniemihacka. Användningen av dessa stora, 20 -40 cm långa redskap av grå eller grön bergart har länge diskuterats. Man har föreslagit isbill, björnvapen, jordhacka och flåverktyg för sälskinn. Ännu vet man inte användningsområdet med säkerhet. Däremot kan man se att föremålen är ganska vanliga runt hela Bottenviken, på både den finska och den svenska sidan. Oftast är bara eggdelen av redskapet slipad.
Kallas även Rovaniemihacka. Användningen av dessa stora, 20 -40 cm långa redskap av grå eller grön bergart har länge diskuterats. Man har föreslagit isbill, björnvapen, jordhacka och flåverktyg för sälskinn. Ännu vet man inte användningsområdet med säkerhet. Däremot kan man se att föremålen är ganska vanliga runt hela Bottenviken, på både den finska och den svenska sidan. Oftast är bara eggdelen av redskapet slipad.
Krummejsel 4200-1800 f Kr
Det här är en östlig föremålsform som återfinns i Finland och Karelen där den tillhör kamkeramisk kultur och Kiukaiskultur. Tyngdpunkten ligger inom den mellersta delen av jägarstenåldern. Inom Örnsköldsviks kommun har en krummejsel hittats i Bygdom, Arnäs sn.
Det här är en östlig föremålsform som återfinns i Finland och Karelen där den tillhör kamkeramisk kultur och Kiukaiskultur. Tyngdpunkten ligger inom den mellersta delen av jägarstenåldern. Inom Örnsköldsviks kommun har en krummejsel hittats i Bygdom, Arnäs sn.
Arbetsredskap av flinta
Tjocknackig flintyxa
Flintyxa 2800-1700 f Kr
All flinta i Norrland vid kusten kommer från Skåne eller Danmark och en mindre mängd som hittas i inlandet kommer från Ryssland. De flesta flintyxorna är slipade enbart på eggen och delar av bredsidorna. Nacken och smalsidorna är ofta inte slipade. De vanligaste typerna är tjocknackiga och tunnbladiga flintyxor. Några flintyxor har slipad hålegg. Numera sätts flintyxorna i samband med invandrande sydskandinaviska grupper som tillhör den jordbrukande stridsyxekulturen. I Västerbotten har de största samlingarna av flintyxor hittats. Flintyxorna har där ofta lagts ner i marken i depåer. I Bjurselet i Byske sn i Västerbotten har man på en boplats hittat tillsammans 175 flintföremål i 13 olika depåer. Inom Örnsköldsviks kommun har vi inte hittat några depåer men däremot 20 flintyxor från olika platser. Alla är tjocknackiga flintyxor, förutom en som är tunnbladig.
All flinta i Norrland vid kusten kommer från Skåne eller Danmark och en mindre mängd som hittas i inlandet kommer från Ryssland. De flesta flintyxorna är slipade enbart på eggen och delar av bredsidorna. Nacken och smalsidorna är ofta inte slipade. De vanligaste typerna är tjocknackiga och tunnbladiga flintyxor. Några flintyxor har slipad hålegg. Numera sätts flintyxorna i samband med invandrande sydskandinaviska grupper som tillhör den jordbrukande stridsyxekulturen. I Västerbotten har de största samlingarna av flintyxor hittats. Flintyxorna har där ofta lagts ner i marken i depåer. I Bjurselet i Byske sn i Västerbotten har man på en boplats hittat tillsammans 175 flintföremål i 13 olika depåer. Inom Örnsköldsviks kommun har vi inte hittat några depåer men däremot 20 flintyxor från olika platser. Alla är tjocknackiga flintyxor, förutom en som är tunnbladig.
Rysk flinta 4200-1800 f Kr
Den ryska flintan skiljer sig vanligen från den sydskandinaviska genom att vara lite mer mjölkig och inte så ”fet och glansig” som ofta den sydskandinaviska är. Flintan är ofta använd för samma föremålstyper som den regionala kvartsiten. Om föremålen eller endast råflintan importerats är oklart.
Avslag av flinta
Avslag av flinta förekommer sparsamt på de äldsta boplatserna och blir vanliga på nivåer omkring 60 möh, dvs mellanneolitikum. Flintan är vanligen importerad från Sydskandinavien, men det förekommer också rysk flinta. På enstaka kända boplatser, särskilt i Västerbotten, finns det praktiskt taget bara avslag och redskap flinta. Det anses vara exempel på boplatser där grupper från stridsyxekulturen slagit sig ned.
Vapen och statusföremål av bergart
Fredgårdsyxa 2800-2300 f Kr
Mångkantig stridsyxa 4100-2800 f Kr
Stridsyxorna har skafthål och utmärks av de elegant svängda eggarna. Den mångkantiga stridsyxan har mer eller mindre utformad nackknopp och fyra långsidor som alla är slipade. Den är också ”bukig” runt skafthålet. Stridsyxorna har trots sitt namn troligen inte använts som vapen. Till detta är konstruktionen för svag. Däremot har den varit ett viktigt statusföremål. Den mångkantiga stridsyxan är karaktäristisk för den jordbrukande trattbägarkulturen i Sydskandinavien.
Stridsyxorna har skafthål och utmärks av de elegant svängda eggarna. Den mångkantiga stridsyxan har mer eller mindre utformad nackknopp och fyra långsidor som alla är slipade. Den är också ”bukig” runt skafthålet. Stridsyxorna har trots sitt namn troligen inte använts som vapen. Till detta är konstruktionen för svag. Däremot har den varit ett viktigt statusföremål. Den mångkantiga stridsyxan är karaktäristisk för den jordbrukande trattbägarkulturen i Sydskandinavien.
Fredgårdsyxa 2800-2300 f Kr
Fredgårdsyxan är en stridsyxa som är svagt svängd i båda kortsidorna. Ofta är den tillverkad av svart porfyr med gulvita fläckar.
Båtyxa 2800-2300 f Kr
Båtyxa 2800-2300 f Kr
Båtyxan är en mycket smäcker båtliknande stridsyxa av oftast mörk bergart, med uppstående, mjukt böjd kant eller krage runt skafthålet. Hålet har, liksom på de flesta s k stridsyxor, visat sig vara i klenaste laget i förhållande till yxans tyngd. De är knappast brukliga som verkliga stridsvapen. Deras påkostade utförande antyder istället att de är symboliska prestigeföremål. Båtyxan är karaktäristisk för den jordbrukande stridsyxekulturen i Sydskandinavien.
Båtyxan är en mycket smäcker båtliknande stridsyxa av oftast mörk bergart, med uppstående, mjukt böjd kant eller krage runt skafthålet. Hålet har, liksom på de flesta s k stridsyxor, visat sig vara i klenaste laget i förhållande till yxans tyngd. De är knappast brukliga som verkliga stridsvapen. Deras påkostade utförande antyder istället att de är symboliska prestigeföremål. Båtyxan är karaktäristisk för den jordbrukande stridsyxekulturen i Sydskandinavien.
Kvarts och kvartsit
Kvarts, kvartsit, flinta och vissa bergarterna är alla synnerligen hårda och ger vid tillslagning vassa avslag. Det gör att olika typer av skärande redskap är enkla att få fram. Det förekommer en hel rad varianter på retuscheringar som visar att många av avslagen varit skaftade antingen som knivar eller pilar.
En nyligen upptäckt föremålstyp som ännu inte är hittad inom vår kommun är pilskaftsglättare. Det är en halvcylindriskt urholkad sten där urholkningens diameter motsvarar skaftet på en pil. Urholkningens botten kan vara räfflad. Föremålet dras upprepade gånger över pilskaftsämnet för att få det rakt och jämntjockt.
En nyligen upptäckt föremålstyp som ännu inte är hittad inom vår kommun är pilskaftsglättare. Det är en halvcylindriskt urholkad sten där urholkningens diameter motsvarar skaftet på en pil. Urholkningens botten kan vara räfflad. Föremålet dras upprepade gånger över pilskaftsämnet för att få det rakt och jämntjockt.
Avslag av kvartsit
Avslag av kvartsit från redskapstillverkning förekommer sparsamt på de allra äldsta boplatserna, men blir vanligare under yngre stenålder eller mellanneolitikum. Kvartsit som redskapsmaterial dominerar under perioden 1800 f Kr - Kr f. Kvartsiten har mycket varierande färgar från gråsvart till vitmjölkig.
Redskap för jakt och fiske
Flintspets 2800-2300 f Kr
Flintspets 2800-2300 f Kr
Ett fåtal flintspetsar har hittats inom Örnsköldsviks kommun. De är samtliga fint parallellhuggna och av olika typer. Den ena har konkav bas medan en annan varit försedd med tånge. Den i genomskärning tresidiga flintspetsen är en s k spånpilspets och anses typisk för den Gropkeramiska kulturen (2800-2300 fKr) i Sydskandinavien.
Ett fåtal flintspetsar har hittats inom Örnsköldsviks kommun. De är samtliga fint parallellhuggna och av olika typer. Den ena har konkav bas medan en annan varit försedd med tånge. Den i genomskärning tresidiga flintspetsen är en s k spånpilspets och anses typisk för den Gropkeramiska kulturen (2800-2300 fKr) i Sydskandinavien.
Skifferföremål 4100-500 f Kr
Råmaterialet till skifferföremålen och särskilt den röda skiffern är i huvudsak hämtade från Nordingråområdet. Ringkalleberget är en känd plats där man har brutit skiffer. En tolkning är att den röda och gröna skiffern skulle imitera blank respektive ärjad koppar. Det skulle betyda att dessa ansågs vara föremål med särskilt hög status.
De flesta skifferföremålen är använda som jaktredskap eller vid hanteringen av sälskinn. Just skiffer har visat sig vara ett lagom vasst material för detta ändamål. Skarpeggade stenredskap är för skärande och inte alls lika lämpliga.
T-format skifferredskap 4100 - ?
De här föremålen är ett av arkeologins olösta mysterier. Vi vet inte vad de har använts till. Flera funktioner är föreslagna: skinnskrapa, stämpelverktyg för skinn, någon form av spännredskap för skinnarbete, en trumhammare eller en ”vinare” ett slags ljudinstrument. De är i huvudsak bara hittade inom Höga Kustenområdet. Ett mindre antal är hittade på den motsvarande finska sidan av Bottenviken. I Tjärn, Arnäs socken har man hittat ett skadat föremål som kan vara ett t-format redskap. På den ena sidan finns ett vacker utskuret björnhuvud.
De här föremålen är ett av arkeologins olösta mysterier. Vi vet inte vad de har använts till. Flera funktioner är föreslagna: skinnskrapa, stämpelverktyg för skinn, någon form av spännredskap för skinnarbete, en trumhammare eller en ”vinare” ett slags ljudinstrument. De är i huvudsak bara hittade inom Höga Kustenområdet. Ett mindre antal är hittade på den motsvarande finska sidan av Bottenviken. I Tjärn, Arnäs socken har man hittat ett skadat föremål som kan vara ett t-format redskap. På den ena sidan finns ett vacker utskuret björnhuvud.
Skifferdolk med eller utan urtag eller skåra på skaftet. Handtagets översta del kan vara utformat som ett stiliserat eller naturtroget djurhuvud, älg och säl är det vanligaste.
Björnhuvud
Skifferkniv, slipad, rak eller böjd och antingen en- eller dubbeleggad. Handtagets översta del kan vara utformat som ett stiliserat eller naturtroget djurhuvud, älg eller säl är det vanligaste.
Skifferkniv
Keramik 2800 f Kr- Kr f
Neolitisk keramik
Neolitisk keramik
Inget helt keramikkärl har påträffats från den här perioden inom vårt län. Därför kan inte mycket sägas om kärlens storlek. Keramik har än så länge hittats endast på ett fåtal platser i Mellannorrland. När keramiken dyker upp i fyndmaterialet brukar detta sammankopplas med en jordbruksekonomi, vilket delvis stämmer bra i vårt område, men t ex mycket dåligt i Finland där kamkeramiken kommer betydligt tidigare än de första odlingsindikationerna. I Mjäla, Nätra sn hittades keramik på en liten orörd yta i en större grustäkt. Keramiken kunde dateras till tiden omkring 2500 f Kr och visade sig vara av olika typer; ett grövre gods med gropintryck och ett tunnare gods med textilavtryck. Keramiken har likheter med både stridsyxekulturens keramik och den finska Kiukais-keramiken. Här fanns också några bitar asbestkeramik och keramik magrad med hår, vilka sannolikt var från den efterföljande perioden, bronsålder.
Vid undersökningen i Lill-Mosjön i Arnäs sn framkom också keramik. Den var här välgjord och fint ornerad. Boplatsen är 14C-daterad till 1670 f Kr. Keramik från den här tiden, som motsvarar sydskandinavisk bronsålder, är mycket ovanlig i Mellannorrland. Endast några enstaka skärvor har påträffats på Genesmon i Själevad sn på nivåer som motsvarar ca 800 f Kr. Keramiken är där porös och har oftast ett sandmagrat gods. Den är ofta rabbad, dvs har ett tunt yttre sandblandat lerlager som gör ytan skrovlig.
Inget helt keramikkärl har påträffats från den här perioden inom vårt län. Därför kan inte mycket sägas om kärlens storlek. Keramik har än så länge hittats endast på ett fåtal platser i Mellannorrland. När keramiken dyker upp i fyndmaterialet brukar detta sammankopplas med en jordbruksekonomi, vilket delvis stämmer bra i vårt område, men t ex mycket dåligt i Finland där kamkeramiken kommer betydligt tidigare än de första odlingsindikationerna. I Mjäla, Nätra sn hittades keramik på en liten orörd yta i en större grustäkt. Keramiken kunde dateras till tiden omkring 2500 f Kr och visade sig vara av olika typer; ett grövre gods med gropintryck och ett tunnare gods med textilavtryck. Keramiken har likheter med både stridsyxekulturens keramik och den finska Kiukais-keramiken. Här fanns också några bitar asbestkeramik och keramik magrad med hår, vilka sannolikt var från den efterföljande perioden, bronsålder.
Vid undersökningen i Lill-Mosjön i Arnäs sn framkom också keramik. Den var här välgjord och fint ornerad. Boplatsen är 14C-daterad till 1670 f Kr. Keramik från den här tiden, som motsvarar sydskandinavisk bronsålder, är mycket ovanlig i Mellannorrland. Endast några enstaka skärvor har påträffats på Genesmon i Själevad sn på nivåer som motsvarar ca 800 f Kr. Keramiken är där porös och har oftast ett sandmagrat gods. Den är ofta rabbad, dvs har ett tunt yttre sandblandat lerlager som gör ytan skrovlig.
Båtar, skidor och slädar
Båtar var viktiga transportmedel och de äldsta båttyperna förefaller vara lätta kanotvarianter av trä, skinn eller näver. Än så länge finns inga daterade båtar från stenålder i Norrland, men på hällristningarna uppträder båtar i olika storlekar från omkring 4000 f Kr. De största båtarna hade plats för ett 20-tal paddlare. Vi kan alltså räkna med att man använde båtar under största delen av jägarstenåldern, även om inga konkreta fynd ännu har gjorts. Ofta har de ristade båtarna i Nämforsen framställts med ett älghuvud i fören och aktern.
Stockbåten tillhör kanske de äldsta båttyperna. I Syd – och Mellansverige finns dateringar från mesolitisk tid dvs äldre än 4100 f Kr och i Finland finns en 7 m lång urholkad asp s k äsping med påsydda sidobord som har daterats till ca 2000 f Kr. Men de flesta daterade stockbåtarna i Norrland tillhör järnålder och medeltid och några t o m 1700-tal.
Av de ca 200 skidfynd som gjorts i Norden tillhör Kalvträskskidan, som hittades i Västerbotten, en av de äldsta. Den har genom 14C-metoden daterats till ca 3200 f Kr och vittnar om en redan då rätt avancerad skidteknologi. Skidan har fästs vid foten med läder- eller senremmar som dragits genom två vertikala hål genom skidan. Bindningstypen har störst likheter med skidor i Sibirien där den har varit vanlig långt fram i tiden. En yngre typ med yttre sidolister med hål för bindning med äldsta datering till Kr f och en tredje typ som kallas den bottniska skidan med horisonella bindningshål genom ett upphöjt fotparti. I Trehörningsjö har man hittat en skida av denna typ med en C 14 datering till 915 f Kr eller 2870 BP. Dateringen gjordes redan 1955 och ska med nya kalibreringsmetoder skjutas bakåt i tiden till ca 1100 f Kr. Ett odaterat skidfynd har också gjorts i Önskan, Grundsunda sn (HM 5732)
Ett annat transportmedel som hittats i myrmarkerna är delar av slädar som kanske har varit dragna av hundar eller renar. Det finns ett 30-tal sådana fynd i Norden. Den äldsta slädtypen har bara en mede och en sådan är hittad i Finland med datering omkring 7500 f Kr. Flera har dateringar till tiden omkring 3000 f Kr och dessa är vanligen 4-5 m långa. Den yttersta delen av en mede tillhörande den här typen har hittats i Gideåmark, Grundsunda sn. Den är 14C-daterad till 2600 f Kr. En helt annan tolkning är att dessa ”slädmedar” istället är kölar till skinnbåtar.
Sidinformation
Publicerad 2009-09-30 av
Per-Olof Sedin
Per-Olof Sedin
Skriv ut sidan
Kontakta Örnsköldsviks Kommun
Växel
0660-88 000
0660-88 000
Adress
Nygatan 16
891 88 Örnsköldsvik
Nygatan 16
891 88 Örnsköldsvik
